Fredag 11 oktober
Efter en sen ankomst till Milano står vi, Negin, Disa, Louise, Sara och Emelie, utanför Casa dei Bambini- Michelangelo Virgillito kl. 8.50 en solig och varm fredagsmorgon. Innan vi är välkomna in kl. 9 observerar vi alla barn som kommer till förskolan tillsammans med sina föräldrar. Barnens pastellfärgade arbetsrockar skymtar under deras ytterkläder och de går glatt in på förskolan.
Vårt fokus idag är att observera inne-samt utemiljö, hälsa och de estetiska ämnena.
När vi sedan kommer in i entrén sitter en nunna i receptionen och tar emot månadens kontanta betalning av en förälder. Vårdnadshavarna betalar 390euro per månad för att ha sitt barn på Casa dei Bambini. Vi möts även av en Montessorilärare som visar in oss på gården och presenterar oss för läraren Agnes som sedan kommer att visa oss runt.
De barn som hittills har anlänt till förskolan leker nu på den härligt färgglada och grönskande gården framför den vackra byggnaden där de har sina klassrum. Barnen hänger av sig sina jackor på klädställningar ute på gården och där får de hänga kvar hela dagen om vädret tillåter. Gården var belagd med grus och stenplattor omgärdades av en mur och lummig grönska. Barnen hade inga lösa leksaker såsom bollar, bilar, spadar etc. All lekutrustning var gjord av färgglad stål.
Vi såg en enkelt men snillrikt konstruerad balansbräda. Man kunde se att det är en gammal förskola då vissa bänkar och bersåer såg ut att härstamma från tiden då skolan var ny. De hade även odlingslådor där barnen kunde plantera och ta hand om sina grödor. Varje klassrum ansvarade för en låda.
Under regniga dagar samt hela vinterhalvåret är barnen inomhus hela dagarna.
En gång per år åker barn, pedagoger och föräldrar till en bondgård som ligger 1,5 timmes bilresa bort. Föräldrarna kör barnen dit i egna bilar.
De gör även ett årligt besök till ett zoo tillsammans med 4-6 åringarna. Förskolan är då stängd och 3-åringarna är hemma med sina föräldrar.
Vi går sedan upp för den breda stentrappan och kommer in in den magnifika hallen som för tankarna till en herrgård.
Vi börjar vår rundvandring med att kika in på en av barnens toaletter. Vi ser att varje liten toalettstol har sitt eget lilla bås där barnen kan dra för ett draperi, för att värna om sin integritet. Även handfaten som står på rad ute i toalettutrymmet är små och låga för att underlätta för barnen.
Vi lotsas vidare in i det första klassrummet. Alla möbler är gamla men oerhört välskötta och i fint skick. Klassrummen är i stort sett kopior av varandra med en komplett uppsättning montessorimateriel i varje rum. Det som skiljer rummen åt är färgen på väggar, golv och möbler och rummen benämns även efter denna färg. Det är högt i tak och stengolven, akustiken
samt alla helgonavbilder för tankarna till en kyrka. Varje barn har en egen låda i en byrå där de har ett pennfack som de tagit med hemifrån. Vi observerade att väggarna var väldigt avskalade och att inga av barnens alster hängde där.
Vi frågade pedagogerna om detta och de berättade att barnen samlar sina konstverk i en egen portfoliopärm som de tömmer och tar hem en gång i månaden.
Vi går sedan in i den magnifika matsalen där barnen under lunchen sitter en hel timme och äter. Idag serveras det risotto, tonfisk, grönsaker och en liten fruktkompott till efterrätt. Maten tillagas i husets eget kök av tre kockar. Den mesta maten lagas från grunden men t.ex. bröd och mellanmål köps in. Emelie fick tillfälle att titta in i köket och kunde konstatera att köket var litet. Vi fick se veckans meny och kosten var inte så varierad men typiskt italiensk med pasta och pizza. Mellanmålet kunde bestå av t.ex. en liten påse kex, smörgås eller en chokladkaka (inget sockerförbud här inte!). Mellanmålet äts inte i matsalen utan barnen äter det på stående fot.
Vi fortsätter vår rundvandring och kommer upp till övre våningen. Här finns ytterligare tre klassrum , ett kapprum och en toalett. Här finns även ett litet religionsrum där de äldsta barnen får lära sig om de katolska sederna och tron.
Därefter tar vi en trappa ner till bottenvåningen. Här finns ett stort lekrum där barnen leker en stund efter mellanmålet och fram till att de går hem. Där fanns även ett litet engelskarum samt ett musikrum. Varje fredag kl. 10.30 har barnen musikundervisning. Dessutom har de en sång-och bönestund innan lunch varje dag.
Vi lämnar Casa dei Bambini – Michelangelo Virgillito fulla av beundran och inspiration!
Be the first to comment.